Från jourhem till fosterhem

Pratade med Malin på Hundrondellen då Nuzzy behöver mer tid på sig för att lära sig allt i ett svenskt hem.
Och det är mycket jobb kvar trots alla framsteg.
Han har idag visat att han verkligen har separationsångest, när jag skulle gå iväg för att hämta Zigge så tjöt han högljutt och krafsade på dörren efter mig trots att Jetlag var hemma.
Jetlag fick gå till dörren och hämta honom.
En riktig mammegris har han blivit ;)
Sen har vi ensamträningen som måste påbörjas.
Har börjat lite med att stänga dörren till badrummet när jag är ensam med Nuzzy och tyvärr får väggen och dörren ta stryk av hans klor.
Annars så följer han med mig in, lämnar mig inte en sekund ur synhåll.
Jag har lämnat honom några minuter när jag ut på framsidan för att vattna blommorna, det har gått bra då han ser mig genom fönstret.
Men hur det ska gå när han blir helt ensam och inte se mig elelr Jetlag vet jag inte än, det återstår att se.
Risken är väl att han blir uttråkad och tuggar på allt han kommer åt:(
Sen har vi en bra bit kvar av miljöträningen.
Att ta med honom bort var inga problem, han skötte det exemplariskt, mycket bättre än hemma faktiskt där han fortfarande jagar katterna, knycker men numer bara från diskbänken och bänken där katterna har sin matplats om han kommer åt nånting.
Idag badade jag honom, det var inget kul alls tyckte han.
Men jag får inte röra benen nedanför knäna, varför vet jag inte.
Magen var också känlig av nån anledning, jag kan klia honom hur mycket som heslt när vi gosar där, det gillar han skarpt.
Och inte baken, där högg han ifrån rejält och det morret som kom vill jag inte höra igen.
Men det gick inte hål på handen, men det gjorde satans ont så jag lär väl få ett eller annat snyggt blåmärke där...
Kloklippning har vi inte provat, däremot dom som hade honom som jourhund innan oss klippte klorna bak och det gick bra.
Men jag får knappt röra framtassarna!
Men jag tränar på det när jag torkar honom med handduk efter att ha varit ute och han är blöt så det blir en del av massagen/torkningen.
Så efter samtalet med Malin så beslutade dom att sätta honom som adopterad på deras sida och går allting bra och vi får fason på honom och han blir som en hund man haft som valp behåller vi honom.
Detta pga av alla intresseanmälningar som kommer in, fler som blivit förtjusta i goingen Nuzzy;)
Men ahn är långt ifrån redo att flytta, skulle han byta hem nu kan det bli kaos totalt för honom.
Vem vet, det kanske slår över och han blir en osäker, rädd jycke som hellre biter än går undan för sin ledare.
Det kan gå jättebra, det kan gå åt pipan totalt.
Jag vil inte utsätta en ny person/familj för detta förrän han har tränats klart på att vara hos hundvakter och se hur han reagerar om man lämnar honom mer än några timmar och hur han lyssnar på dom.
Han kanske går tillbaka till hur han var när han kom hit och vi var nära många gånger att ge upp, hur mycket vi än tyckte om honom.
Och jag har tålamod så det räcker när det gäller djuren, inte första gången jag tar hand om ett som inte fått den uppfostran man normalt ger dom.
Skygga, rädda, ouppfostrade, rena illbattingar ibland...
Men Nuzzy har varit som 3-4 ouppfostrade unghundar i en enda hund!
Håll tumamrna, han är en underbar jycke men med olater och hinder att överskrida.
Och ett mycket varmt och kärleksfullt hjärta.