Sista dagen med Nuzzy

Kära bloggläsare.
Förlåt en sen uppdatering men jag har inte orkat förrän nu.
Och en tråkig nyhet, Nuzzy finns inte mer.
Denna underbara, tillgivna kille om han utvecklades till visade sig ha rage-syndrom vilket gjorde att vi inte kunde han kvar honom.
Detta hände:
Vi var hos svärfar på julafton, min Jetlag tog en promenad dit med Nuzzy, ca 4 km och jag tog bussen med den tunga lasten.
Jag kommer in i trappen, hör ett skall och ett skrik som ekade i trappan.
Håret reste sig på mig, vad hände nu?
Då hade han gjort utfall mot min svägerska och bitit.
Och hon hade bara stått och klappat och pratat med honom och det var han som gått fram till henne, inte tvärtom.
Och han hade ingenting att vakta, hade inte fått sina julklappar än.
Efteråt hade han bara tittat på Jetlag som om:
-Vad hände? och var som vanligt igen.
Tack och lov gick det inte hål, men hon blev livrädd.
Hon har blivit biten förr när hon var ung och det har satt sina spår.
Men hon ville ändå träffa hunden för hon har ju insett att den som bet henne finns inte längre och alla hundar är inte likadana.
Hon träffade Mimmi flera gånger och blev jättekär i henne och bearbetade en hel del av sin hundrädsla.
Och sen när Tobias (en av pojkarna, 17 år) sitt i fåtöljen går Nuzzy fram, slickar på hans hand och tigger om att bli kliad och uppmärksammad i vanlig ordning.
Tobias kelar med honom och gör han ett morrande och ett försök att bita där med efter en stund, alltså inte direkt.
Som tur är är Tobias inte alls rädd och van vid hundar så han bryr sig inte.
Senare på kvällen står han i hallen (en lång hall) och gör ett utfall mot min svägerska igen när hon kommer från köket med ett riktigt mördarläte.
Och detta utan synbar anledning, inget som jag kunde uppfatta som hotfullt ur hans synvinkel då hon står flera meter ifrån honom och prata med oss.
En arg rottweiler ligger i lä när det gäller läte, jag har hört det här hemma och det är så tårna reser sig...
Som tur var var min sambo vid hans sida och kunde ta tag i halsbandet, annars hade han med all säkerhet attackerat henne.
Efter det var det koppel som gällde hela kvällen.
(Om ni tittar på fotona från julafton ser ni ett blått retriverkoppel runt halsen på honom).
Det som jag tyckte var otäckt var att dessa 2 personer hade han inte träffat innan, han gick alltså på 2 för honom helt okända och inte ens på hemmaplan.
Och hos svärfar hade han varit flera gånger innan så det var ingen ny miljö för honom heller.
Svärmor och svärfar kunde kliva över honom som ingenting, min svåger kunde gå nära honom utan att han reagerade och även Johan, den andre pojken.
Men dom ville inte vi skulle åka hem för det, bara hålla honom ifrån Tobias och min svägerska och ha honom kopplad så vi hade full kontroll på honom hela tiden.
Jag tog kontakt med Hundrondellen, beskrev ordagrant vad som hänt och min erfarenhet av såna här hundar tidigare och dom kom och hämtade honom och tog honom med upp till Dalarna, där Malin jobbar på ett hunddagis.
Tyvärr tappade han allt förtroende för människor igen och bet flera personer.
Den 5:e januari får jag ett mail från Malin om att han fått somna in.
Och jag vill tacka er alla som följt min blogg om denna underbara killen och jag är glad att jag lärde känna honom, att han fick en chans att komma på fötter här i Sverige, känna sig älskad, få nya hundkompisar och framför allt, ta del av all den kärlek och glädje han hade att ge oss.
Och all hans charm.
Som när han behövde ut och baja, pratade som en rottis, gick ut i hallen och skubbade baken mot hallväggen.
Eller när jag satt i fåtöljen med benen över armstödet och han kom och kröp under mina fötter tills dom vilade på hans kors och stog där och gungade med hela kroppen för att jag skulle skubba ryggen på honom med fötterna.
Jag saknar t om hans snarkningar som väckte mig flera gånger, aldrig hört en hund snarka så ljudligt, det var så sängen skakade om han hade huvudet under den.
Och hans ivriga tvättande, hade jag mascara på mig och han fick chansen var den ett minne blott.
Matte var ju smutsig!
Kom vi ut ur duschen nån av oss och glömt torka några vattendroppar var han genast där och tvättade oss torra.
Och hans växande arbetsvilja, han ville så gärna lära sig nya saker hela tiden, oavsett om det var konster eller leta upp olika föremål ute.
Nu lite bilder från hans sista dag här.
Tyvärr fick vi inte fler bilder på honom när han lekte med Ozzy, grannens rottishane den dagen (kortet i kameran var fullt) men det avr tydligen meningen att hans sista dag här skulle bli nåt han skulle minnas med glädje, han träffade han alla sina bästa vänner denna sista dagen hos oss.
Vila i frid, älskade Nuzzy, du lever kvar i våra hjärtan för alltid.

Nuzzy & Zigge






En liten paus för att sniffa runt


och spana


Fröken Inka kommer på besök


-Inka är MIN tjej!


-Ge er killar!


På språng med Inka



Lite gamla bilder på Nuzzy och Foxy, hans favvotjej.
-Hinner jag inte ikapp tar jag svansen.


-Men hallå, stanna då!


-Matte hjälp!
-Var får hon all energi ifrån, detta tokiga fruntimmer???


-Ge dig, kvinna!!!


-Jag ger mig, jag ger mig!




-Jag orkar inte mer...



Det är så här vi minns dig, stilige Nuzzy


med dom sammetsbruna ögonen


R.I.P

Nuzzys första jul

Var hos svärfar och Jetlag tog en promenad dit, ca 4 km för att han skulle vara välrastad och lite trött.
Jag tog bussen med den "tunga" lasten då vi alltid har knytkalas.
Och så kom paketen fram efter en lång stund, Nuzzy hade sneglat och sniffat på julklappssäckarna ett antal gånger.
Och han som älskar att slita sönder papper fick öppna dom själv.
Första paketet kom från "farmor" & "farfar".
Och han var så ivrig när vi började plocka upp ur säcken att vi fick sätta koppel på honom, annars hade han snott varenda paket;)

-Ah, äntligen paket att riva i.



-Papper är SÅÅ kul, men undra vad är i?


-Ben! Jisses vad seg plasten var då...


-Finns det nåt mer kul här tro?


Sen kom det stooora paketet fram...






-Wow, DET var ett ben i min smak! (Lårben från oxe)


- Undra om pappret smakar lika gott som benet?


Jag tror Nuzzy var nöjd med sin första julafton, massor av papper att riva i, goa men att tugga på och så fick han smaka av julmaten och det var smaskens.
Och fick risgrynsgröt för första gången, det sa bara slafs så var det borta och han tiggde mer;)
När vi kom hem framåt natten så var han så trött efter all uppståndelse den dagen och taxi hem att han knappt orkade spatta runt och hälsa på katterna.
Fast han fattade inte först att han skulle hoppa upp därbak i taxin, men med lite lock och pock hoppade han in och satt och kikade ut genom rutan på vägen.

God Jul

Till er alla bloggläsare önskar Nuzzy.

Dag på besök

I söndags var Dag på besök hos oss, den första som slunkit igenom vårt nät av krav på dom som lämnat intresseanmälningar. Och det gick kanonbra!
Trevlig herre, en person med sund syn på hundar och var på samma nivå som mig.
Och han har en rottistjej som heter Olga, 4 år som ska få träffa Nuzzy nu efter alla julhelger. Hon ska tydligen vara en dominant dam, är hon för dominant kommer Nuzzy bara må dåligt och då flyttar han inte dit.
Och dom ska få umgås i rasthagen MINST en timme och även härinne på hans revir.
Dag var en enkel människa utan krusiduller eller nåt annat överspelat trots att han är ganska känd konstnär tydligen, bor i Vadstena.
Man vet ju hur vissa kändisar kan vara...
Frågan är bara om han kan vara tillräckligt bestämd för att inte Nuzzy ska börja med sina dominanta fasoner igen.
Men å andra sidan så var det hans första besök här och han vågade nog inte "ta i" när Nuzzy försökte med honom riktigt.
Men han var supertrevlig, fick bra kontakt från första stund och allt kändes bra med honom för övrigt.
Inga tveksamhetskänslor, fjärilar i magen eller nåt som fick varken mig eller Jetlag att ens fundera över om han var rätt person för vår älskade byracka.
Han ska komma på fler besök då han tyckte om Nuzzy och Nuzzy gillade honom.
Han fick ta i tassarna utan problem och när Nuzzy blev uppspelt och nafsade lätt i armen på honom och Dag tog tag i honom ville Nuzzy bara leka som vanligt *suck*
Inga tendenser till att hugga ifrån eller nånting vilket var väldigt positivt.
Han är dock i början på processen som han kallade det över att skaffa en hund till, men tyckte absolut Nuzzy var en kandidat som sällskap till Olga.
Och det tycker jag är bra med tanke på dom krav jag har på den nye ägaren.
Nuzzy SKA lära känna personen och bygga upp ett förtroende för personen INNAN han flyttar.
och dom kraven är Dag helt på det klara med och accepterar dom fullt ut då han vill lära känna hunden lite innan också i och med att det inte är en valp.
Så fler besök är att vänta frampå här och vi får lära honom hur vi gör när Nuzzy får fnatt och inte lyssnar alls och vilket kroppspråk vi använder.
Och Dag åkte härifrån vältvättad, t om galsögonen fick sig en rejäl omgång med tungan *fniss* Och Nuzzy bortskämd igen med klappar, gos och godis...

-Kan jag inte få smaka på dina fingrar?


-Får jag godisen om jag är riktigt snäll och tar försiktigt?

Nuzzy fick ett jobb

Vi köpte nytt vardagsrumsbord åt oss själva som tidig julklapp och det kom igår.
I en STOR kartong med mycket papper i.
Nuzzy var i himmelriket då jag lät honom hjälpa mig riva den i mindre bitar...

-Hmm, var ska jag börja?


Blir här bra att börja?


-Äh, det är väl bara att köra igång och jobba.


-Undra om matte är nöjd så här?


-Nähä, får väl fortsätta då.


Gibson var tvungen att spana in Nuzzys jobb efter första passet...


Efter andra passet såg det ut så här:


-Man blir trött av att jobba, bäst jag tar en powernap.


-Orkar jag fortsätta?


-Nä, jag sover en stund till.


Så här såg det ut när jag kom upp på morgonen...


Bara att sätta igång och städa, men Nuzzy hade kul i alla fall så det gör inget.
Det är han värd, den "lille" skrutten.

Har husse fått en rival?

En god vän till mig knackar på dörren helt oanmäld, så tyst att jag inte hörde men det gjorde Nuzzy minsann!
Tänkte för mig själv, vad är det nu han skäller och vrålar på?
Hörde han nåt ute på gården?
Han satt vid dörren när jag gick ut i hallen för att kolla, tittade på mig som om:
-Hörde inte du det där, matte? Det knackade på dörren.
Säger åt honom att gå en bit in i hallen och sätta sig, med lite protesterande suckar gör han som jag säger.
Öppnar dörren och där utanför står Stefan med ett jätteflin!
-Det var nån som sa vov vov härinne, skrattar han fram.
Jag höll på att hoppa ur skinnet, var ju inte alls beredd på att det skulle stå nån utanför dörren juh!
Han kommer in, tittar på Nuzzy med stora ögon och säger:
-Det var ingen liten kalv du har, har han fått mat idag? och skrattar.
Jag ger honom en kram och vi går in, han får kaffe och sätter sig i soffan.
Nuzzy sätter sig bredvid honom och Stefan klappar och kliar bakom öronen och pratar med honom.
Hela Nuzzy skiner som en sol och dammar av mattan med svansen.
-Nån kommer hit för att prata med mig!
Han för små lekinviter, försöker få tag i Stefans händer med tänderna lite halvhjärtat ungefär som:
-Kom igen då, vill du inte leka med mig?
Men detta har blivit mycket bättre, numer är det bara halvhjärtade försök och han tar inga riktiga tag längre.
Som tur var är Stefan hundvan så han visste precis hur han skulle göra.
Han vänder ryggen till Nuzzy och sätter händerna i kors så Nuzzy inte kommer åt.
-Pip, gnäll, mutter, vad gör du? Varför gör du så? kommer det från Nuzzy.
Men han fattar galoppen snabbt och börjar puffa på Stefans arm med nosen och tittar på honom med rådjursblick.
Efter en stund räcker Stefan fram ena handen åt honom, fortfarande med ryggen mot honom, tittar inte på honom och Nuzzy börjar tvätta den för glatta livet!
Jises, vad han fjäskade för Stefan.
Sen var det kört *fniss*
Stefan fick sig en grundlig tvätt av Nuzzys blöta tunga;)

-Du har ju glömt tvätta dig bakom öronen!
Bäst jag fixar det.


-Och ögat har du ju glömt tvätta, din slarver!


Stefan kontrar och visar Nuzzy att han glömde örat;)
Och Nuzzy småflinar...


-Huh, det var jobbigt att tvätta dig, din lortgris, jag lägger mig en stund istället så får du klia mig på magen.


-Tack för att du håller tassen åt mig, är lite trött och orkar inte hålla den uppe själv.


Stefan fick hålla och pilla på Nuzzys tassar utan problem och protester!
Han som är så rädd om dom, framför allt framtassarna.
Han fick pilla honom i örat, nypa honom i läpparna, krama nosen och hålla och titta på tänderna, ta i tungan om den hängde ute osv yran problem.
T om klia honom på magen där han har ärret efter operationen!
DET är ett känsligt ställe för honom annars.
Och det blev kärlek från båda håll.
-Du får inte göra dig av med den jycken sa Stefan till mig, han är ju genommysig och så snälla ögon som han har!
Stackars Nuzzy pep när vi följde Stefan till bilen och han gick iväg.
Och drog som en tok!
-Gå inte nu då kompis, jag vill hänga med!
Först när Stefan lovade honom att dom skulle ses snart igen så slutade Nuzzsy dra och gick med mig på en kisserunda.
Tyvärr kan Stefan inte ta honom då han jobbar på en grävfirma och åker ibland långa vägar till jobbet och knappt är hemma alls.
Annars hade han mer än gärna tagit Nuzzy.
Han har ett litet, mysigt hus och en ganska stor, inhägnad trädgård där Nuzzy kunde få strosa runt som han vill.
Men hundvakt har jag, han ställer gärna upp och jobbar han när han har Nuzzy får han följa med helt enkelt och gå och prata med dom andra gubbarna på jobbet eller vara inne i byschan och rastas när Stefan har rast om dom jobbar mitt i stan eller vid en trafikerad väg.
Tillfälligt går det alltid att lösa, som Stefan sa.
Och han kommer nog snart igen så kär som han blev i Nuzzy...
Men då kommer han väl för att hälsa på Nuzzy förstås *hmm*

Tur man inte är pedant...

Han har fått leka med grannens shäfertik Foxy i rastgården och där är allt annat än torrt vid den här årstiden...

-Men jag är väl inte smutsig, vad klagar du på matte?
*Djup suck*



-Så du menar att jag måste duscha?



Kom nu då, du måste duscha din lortgris.
-Glöm det, jag bara vägrar gå in dit!



-Jag måste spana in om det finns nåt gott här istället



så kan du gå och tvätta av mitt halsband istället.



Verkligen tur man inte får fnatt över skitiga golv när man har hund...