Dag 7

Så har sista dagen på första veckan kommit.
Jisses vad tiden går fort.
Och som vanligt på förmiddagen var Nuzzy en ängel, visserligen lite småhyss efter första promenaden och lekande med Gibson men ingenting mot det som varit tidigare.
Och han fick smaka nåt nytt, Isbergssallad.
Det var väl så där, men med lite gräddfil på så var det mumsigt!
Och trots det dåliga vädret beslutade jag mig för att gå ner till bäcken här för att han skulle få lite nya intryck.
Tidigare har vi ju bara hållt oss till 3 olika rundor för att han ska lära känna området och känna sig hemma även ute.
Första vändan på stigen fick han gå kopplad och han tyckte det var så spännande med alla nya dofter och ljud.
Vände och gick en bit tillbaka med honom fortfarande kopplad och han var lika intresserad igen, det fanns ju en sida till på stigen han inte kollat in och allt såg ju annorlunda ut från detta hållet.
På en raksträcka där jag har full sikt åt båda hållen släppte jag honom.
Först gick han bara och nosade neråt bäcken i det blöta, klafsiga, sen var det full fart!
Se filmklippen i inlägget:
Första dagen vid bäcken nedanför.
I över en timme sprang han fram och tillbaka, upp i slänten, över stigen och ner till bäcken och tyckte livet var toppen.
Vad gjorde det att det regnade och blåste till och från, Nuzzy var lycklig och jag kunde byta kläder när jag kom in.
Tur man är van hundägare sen tidigare så man har vett att klä sig efter väder;)
Väl hemma igen så var han ganska uppspelt så han fick som vanligt sitta innaför dörren medans jag klädde av mig och torkade honom någorlunda torr.
Det knepet har jag märkt gör att han varvar ner en hel del efter promenaderna.
Sen fram med dammsugaren och även denna gång var den spännande men lite äcklig när den kom för nära.
Mamma kom på besök, jag hade redan innan talat om för henne att hon måste nonchalera honom totalt när hon kommer annars får han spatt och ska leka med allt och alla.
Inte ett skällande när hon knackade på dörren, gick bara ut i hallen och tittade nyfiket:
Vad var det som lät?
Mamma kommer in, han blir överlyclig!
En 2-bent till, henne kanske jag kan leka med.
Men mamma gjorde som jag sa, tittade inte på honom utan pratade med oss som vanligt.
Men när hon klätt av sig och skulle gå in ställer han sig ivägen med bredsidan åt henne så hon inte kommer nånstans och bara viftar på svansen så jag trodde den skulle trilla av.
Bara gå, sa jag till mamma.
Knuffa honom med benen om det behövs.
Sagt och gjort, mamma knuffar milt undan honom och går och sätter sig.
Han efter, ivrigt viftande på svansen och nafsar lite lätt och gör lekinviter.
När han märker att hon inte regarear byter han taktik.
Buffar på hennes arm och gnyr förtvivlat:
Men gosa då, vill du gosa med mig?
Då släppte allt, mamma fick sitta där och klia och gosa med honom och han bara njöt;)
Sen var det dags för middag.
Som vanligt var han hos mig i köket, jag körde ut honom, han in igen osv tills han fattade att det gick inte denna gången heller utan la sig i hallen men med full koll på vad jag gjorde.
Kunde ju ramla ner nåt gott.
Vi satte oss till bords och han försökte inte ens tigga av mamma, oss vet han att det inte är nån idé med, utan låg snällt på sin filt och halvslumrade.
När vi reste på oss var han klarvaken, han vet redan att han får smaka resterna;)
Och han äter ALLT!
Vilket jag inte är bortskämd med från min förra hund Mimmi som var en fruktansvärt kräsen dam.
Resten av mammas besök flöt fint, Nuzzy fick en massa gos och fjäsk, han lärde sig snabbt att den människan kan man tigga gos av och man får massor!
Sen när hon skulle gå ställde han sig framför dörren:
Du går ingenstans! Du ska vara kvar här!
Men inget vaktbeteende eller så, bara det att han ville hon skulle vara kvar så vi fick ta tag i halsbandet och leda bort honom, vänligt men bestämt.
Efter det att hon gått stog han en stund och tittade, men gick den där kel-människan...
Resten av kvällen var han ganska lugn förutom bus med Gibson och försök att knycka kattmat från deras plats på bänken.