Dag 8

En mycket morgontrött Nuzzy kom tassandes runt 11.30 och såg väldigt yrvaken ut.
Jetlag hade fått väcka honom runt 5 på morgonen för sista promenaden.
När han är ledig så är han fortfarande natt människa ;)
Gick skogsrundan med honom, han orkade knappt gå ner i vattnet där och blöta tassarna efter gårdagens rusningar nere vid bäcken.
När vi kom in drack han lite vatten och jagade katterna en stund och började hetsa upp sig, han hade tydligen vaknat till liv ordentligt under promenaden så det fick bli koppel en stund så han lugnade ner sig.
Då kom han tydligen på att han var ju faktiskt trött, la sig och slocknade som om nån slagit en stekpanna i skallen på honom och vilka timmerstockar han drog!
Man kunde nästan tro att det var åskmuller som kom från honom och inte snarkningar :0)
Och han höll sig lugn större delen av dagen och var riktigt kelsjuk.
Kom och puffade på mig och bara ville bli kliad.
Jetlag skulle iväg på eftermiddagen och repa med bandet så vid 19-tiden tog vi oss en rejäl promenad i ganska rask takt då han inte fått springa av sig på hela dagen då det bara varit korta kisserundor, han gjorde det han skulle och sen ville han in igen.
Han har fortfarande lite svårt att hålla sig längre stunder så det blir att gå ut ofta och mellan dom 3 ordinarie promenaderna.
Jetlag kommer hem och allt är frid och fröjd tills Nuzzy börjar vakna till liv igen.
Jisses, vad trött han varit under dagen.
Han hämtar en boll och går fram till jetlag och ger honom den.
Vilken kärleksgåva!
Han ger honom det han värderar mest av sina saker.
Jetlag tar bollen och ger den till Nuzzy och Nuzzy ger den tillbaka ;)
Och så lite dragkamp om bollen, det tyckte Nuzzy var jättekul och han var väldigt försiktig.
Sen tar han trasan med knutarna på och gör samma sak, lite lätt dragkamp och lek en liten stund och Jetlag är den som säger stopp.
Nuzzy upplivad och fnattig börjar leta efter nån katt att leka med.
Var är Gibson?
Och han börjar bli lite flåsig som är ett tecken på att det är dags att kissa så Jetlag tar ut honom.
Väl inne igen är det full fart igen och det blir en viljekamp mellan oss och Nuzzy.
Nuzzy vill leka men vi vill han ska vara lugn.
Så kom bakslaget.
Han hittar på ALLT!
Letr upp saker att knycka och springer retfullt ifrån oss när vi ska ta dom.
Och lyssnar inte på loss, han var helt uppe i "sin" lek.
Inte förrän vi tar honom från varsitt håll så han inte kommer nånstans släpper han och han får gos, kel och mycket beröm.
Säger åt honom att gå lägga sig, ger honom sitt tuggben med lite leverpastej påstruket (var så vi fick göra för att han skulle förstå vad man gjorde med ett sånt).
Han ligger en stund och gnager på det och sen är cirkusen igång igen.
Filten i soffan är jättekul att knycka, kuddarna, matskålen kan man ju springa runt och bita i...
Säg det han inte fick tag på *suck*
Ingen ro, ingen vila när han är på det humöret, vi som tänkte kolla på TV och mysa lite då Jetlag ska jobba mycket nätter resten av veckan.
På med koppel igen, han försöker tugga på det, en del kamp där och så slappnar han av och somnar. Kopplar loss honom och det tar 5-10 minuter sen är cirkusen igång igen.
Så höll det på ett par timmar innan han gav sig och hittade ett märgben han gömt och fokuserade på det tills han somnade.
Och sov över en timme!
Vilken lycka!
Sen ett ryck till och då blev det koppel igen och jisses, vad synd det var om honom. Gny och gnäll och bedjande rådjursblickar.
Men denna gången fick han sova kopplad, hellre det än att han skulle knycka böcker ur bokhyllan (har hänt nån gång), springa och jaga katterna och skälla mitt i natten, klockan var över 2.
Jetlag går sista promenaden runt 5 på morgonen, fick väcka Nuzzy och tar med sig en boll ut för att han ska få rasa av sig lite.
Väl inne igen är han lugn, ca 15 minuter sen var det cirkus igen!
Hade jag varit vaken hade jag sagt till Jetlag att låt honom springa själv, inga bollar ute än på ett bra tag.
En timmes fajt och jagande en lekfull nuzzy runt i sovrummet och där var den sovmorgonen förstörd *suck*
Men jag somnade en stund till när Nuzzy väl la sig till ro och slocknade.
Som sagt, han har gjort fantastiska framsteg den korta tid han varit hos oss, men så går det bakåt igen till och från.
Men det är ju knappast konstigt, han har ju en hel del med sig i bagaget och är fortfarande väldigt valpig och så otroligt lekfull.
Men vi älskar honom ändå, denne livfulle "lille" nallebjörn som han är innerst inne.