Första rådjursjakten

Vi var ute på Slätthult med Nuzzy och han fick springa på gärdena där vilket han älskar.
Mycket att nosa på och han kan få sina spel och explosioner utan att kopplet sätter stopp och kuta runt som han vill.
Det började skymma när vi vände hemåt och på ett av gärdena dök det upp 2 rådjur i skogskanten.
Han gick och nosade i sorkhålen en bit ifrån oss och rätt som det var stack han iväg.
Först såg vi inte vad det var han sprang efter, men sen såg vi 2 vita, guppande bakar som försvann in i skogen.
Jaha, tänkte jag, vi lär få stå och vänta ett bra tag, vis av erfarenheten med Zigge som kan ta 15-20 minuter på sig innan han bestämmer sig för att söka sig tillbaka.
Vi ropade, visslade men han hade slagit dövörat till så där kunde vi stå och skrika bäst vi ville.
Bara att vänta, sa jag till Jetlag.
Men han kom tillbaka efter bara 2-3 minuter inom synhåll, han fattade väl att han inte hade en chans att hinna ikapp ändå och varför slösa energi på det?
Jag ropade på honom och han kom sakta emot oss med små lovar på vägen där det var intressanta dofter.
Men han var jätteduktig så han fick mycket beröm när han väl kom fram till oss och så godis naturligtvis.
Och han sken som en sol!
-Jag har varit SÅÅÅ duktig, tycktes han säga med en mallig min;)
Kopplade honom så dt inte skulle hända igen och gick hemåt.
Väl hemma drack han lite vatten, kollade in vad katterna hade för sig och så la han sig och gnagde på sitt ben, nöjd med sin dag.