Nuzzy har åkt buss, Jetlag vid pennan

Nu har vi testat att åka buss också...
Nuzzy tyckte det var lite konstigt när den stora blåa lådan på hjul svängde in precis bredvid oss, och sen öppnade den dörren!
Nuzzy var tveksam, men eftersom jag gick in och inte verkade vara rädd bestämde han sig för att våga sig in, han också.
När han väl kom in blev han givetvis överlycklig...
Hallå, det är folk här inne, är det nån som vill hälsa på mig?
Jag förklarade för busschauffören att vi skulle bussträna lite, och eftersom Nuzzy är det charmtroll han är, fick han givetvis åka gratis.
Jag satte mig, Nuzzy stod fortfarande upp, och blev väldigt förvånad när rummet vi hade gått in i började röra på sig!
Jag fick säga "sitt" ett par gånger, men sen satte han sig fint, dock väldigt fascinerad av hur den stora lådan rörde sig.
Två minuter tog det, sen fann Nuzzy sig väl tillrätta och la sig ner, givetvis på mina fötter (aj).
Sen gjorde han ett skällande, jag vet inte om det var för att allt var väldigt underligt, eller om han bara ville ha uppmärksamhet av resten av resenärerna...
Vi åkte fyra hållplatser, och sen var det dags att gå av.
Nuzzy tyckte förmodligen det var nog med spänning och äventyr, så när jag reste mig var han snabbt med på noterna.
När vi kom av blev han lite stressad, ingen panik, men lite ryckig.
Var är jag nu? Åt vilket håll är hemåt?
Vi gick hemåt i ganska snabbt tempo, men så fort han kom in på bekanta marker lugnade han sig betydligt.
Vi gick hem, han satte sig fint i hallen och tittade på mig:
Äventyr är nog bra, men det bästa är nog att komma hem till Matte!
Jag nickade medhållande; det vet du, du och jag, Nuzzy....