Första gången i stan

Igår tog vi första turen ner till stan med Nuzzy och jisses vad han har bråttom på bussen, den där blå, rullande lådan är tydligen jättekul!
Jetlag hade all sjå i världen att hålla honom, han drog Jetlag på som om han var en trasa!
På bussen får man hålla honom när dörrarna öppnas, han vill följa med varenda människa som ska kliva av;)
Och han gav till ett par skall som om han ville säga:
-Hallå, jag finns här, kom och prata med mig då, tråkiga människor!
Annars han skötte sig exemplariskt, både på bussen och nere på stan.
Han var lite stressad dom första minuterna, men vi ställde oss bara och pratade och efter nån minut satte han sig ner och tittade på alla folk och bussar.
Han var nog förvånad, SÅÅ mycket bussar överallt!
-Ska vi åka med den?
-Nähä.
-Den då?
-Nähä, inte den heller *djup suck*
Men han hade bråttom när vi började gå tills han upptäckte alla dofter.
Och alla trappuppgångar, dörrar som öppnades när man gick förbi.
Skulle han fått som han ville hade han mer än gärna gått in överallt och undersökt.
Och korvkioskerna...
DÄR luktade det mumma;)
Vi träffade en kompis som han glatt hälsade på och hon pratade med honom och kelade, han var i himmelriket!
-Nån av alla dessa människor pratar med MIG!
Nästa kända människa vi stötte på ville inte prata med honom, då gav han till ett skall ungefär som att:
-Vad du är tråkig, sen la han sig ner och kikade på folk istället.
Vi var även inne på Djurfarmacia www.djurfarmacia.se
och lånade deras våg och köpte lite godis och pratade med ägaren till affären som jag "känt" sen länge då hon hade Djurapoteket här i stan.
Har även beställt tid för kloklippning där på fredag.
Passade på att väga honom, 44 kilo väger han nu.
Efter en stund la han sig ner och somnade!!!
Men han har gått ner sen han kom då han var lite småmullig.
Efter detta tror jag fanken det inte finns nåt som kan stressa upp honom...
En lugnare hund som för första gången går på stan får man leta efter.
Jag är mer än nöjd med detta som gick långt över förväntan bra och även Nuzzy var nöjd, han fick ett märgben när vi kom hem som han la sig och gnagde på med stor njutning.
Och han var riktigt lugn hela kvällen sen, bara ett spel när Jonai, en av katterna retade honom.
Hon vet så väl att han inte får jaga dom, men hon gör sig små "ärenden", går förbi honom fram och tillbaka framför honom och hela han rycker.
-Jag vill, jag vill *pip & gråt*
Oftast går det att stoppa honom om man är tillräckligt snabb men ibland kan han inte låta bli och viga Jonai sticker iväg som en vessla med en blick som säger:
-Haha, du kan inte ta mig.
Och eftersom han var ute och busade med Zigge en timme nere på ängarna innan vi åkte ner till stan så han BORDE vara trött tänkte vi...
Men man vet aldrig med honom *suck*