Första riktiga skogspromenaden

Jag tänkte att Nuzzy skulle få springa av sig nere vid bäcken där han tyckte det var så kul så jag gick ner där en sväng.
Men denna gången var det inte alls lika kul.
Jag har ju varit här förut!
Så jag gick istället över bäcken och ut på Slätthult, som området heter.
Gick på en grusväg som leder till en golfbana och när vi kom ur skogen ställde han sig bara och tittade.
Vad är detta för konstigt mitt i skogen?
En massa vita prickar överallt (golfbollar) och en jättekonstig gräsmatta med hål i (sandgropar).
Synd jag inte hade kameran med mig, ni skulle sett hans min;)
Efter en stund gick jag vidare på en annan grusväg som går genom 2 stora gärden.
Där släppte jag honom efter att först ha kollat så jag inte såg nåt rådjur eller älg som man kan stöta på rätt som det är däruppe.
Han gick lugnt och nosade, inga spel där och gasellen i honom lyste med sin frånvaro.
Gick av grusvägen och in på en stig bredvid ena gärdet, där hittade jag några kantareller!
Och han nosade, nyfiken på vad jag tog från marken.
Ivrig som jag blev bråtade jag rakt in i skogen för att se om jag hittade mer.
Han följde snällt efter mig men gick knappt en meter från mig, ivrigt kollande överallt och upp i träden.
Dom där konstiga ljuden som kommer därifrån, undra vad det är (Nån fågel sjöng för oss).
Några till hittade jag så det skulle räcka till en macka i alla fall.
Ut på stigen igen och fortsatte.
Han gick ut på gärdet och sniffade runt sen var det som om nån satt en raket i svansen på honom och bundit honom i en lång lina i en stolpe.
Runt, runt i en hejdundrandes fart så gräs och lerklumpar skvätte om tassarna.
Och han såg överlycklig ut!
När det rycket var över gick vi en bit igen och sen in i skogen igen.
Där trampade vi runt en bra stund bland granar och blöt mossa och tyckte livet var toppen.
Hittade trattkantareller, kanon!
Satte mig ner och plockade, Nuzzy kom och undersökte vad det var.
Då slog mig tanken, han kanske skulle gilla kantarellsök?
Han använder ju nosen väldigt mycket när vi är ute, det måste jag ju utnyttja på nåt sätt.
Men sekunden efter slogs en planen i spillror, hörde ett smaskande bakom ryggen och där stog han och käkade trattisar för glatta livet:(
Vi trampade vidare och hittade lite till (jag lyckades rädda en del) och både jag och han blev blöta.
Man ser ju inte vattenhålen under alla löven som ligger och flyter:(
Han såg väldigt paff ut första gången han bara sjönk ner i vattnet:
Hallå, vad var det som hände, syntes ju inget vatten här!
Efter en bra stunds trampande och plockande/ätande så vände vi hemåt.
Och det var en trött och nöjd Nuzzy jag fick med mig ur skogen.
Väl hemma får han sitta en stund och jag torkar av honom den värsta blötan.
5 sekunder senare får han ett spel, gasellen i honom vaknade IGEN!
Men han lugnade sig snabbt igen, räckte jag visade honom kopplet.
Då la han sig och gnagde på ett märgben sen var det nån som klubbade honom i skallen, han stenslocknade!
Och han var så lugn och go hela dagen sen, ville bara fjäska och kela men några försök att stjäla nåt var han ju bara tvungen att göra.
Jetlag gick sin runda på kvällen sen, 40 minuter i högt tempo med sina långa ben.
Nuzzy älskar dessa promenader, jag kan ju inte riktigt hålla det tempot han vill.
Sen sov han störe delen av kvällen, nöjd med sin dag.