Dag 2

Ytterligare en lugn morgonpromenad, träffade Zerena på vägen ut.
Dom hälsade sen kom Nuzzy på att det var ju HON!
Vek undan och gick ifrån henne en bit, "Den där äckliga tjejen vill inte jag prata med" ;)
Sen började det.
Gick runt och kollade överallt, knyckte det han kom åt, hittade kattleksaker jag missat och tuggade dom i smulor, kollade in krukväxterna och försökte ta en smakbit men där hann jag ikapp honom och han fick en smäll på svansfästet.
Gissa om han blev snopen!
"Var kom du ifrån? Och vad hände, det där sved"
Händerna fick jag hålla undan, annars nafsade han om han fick en chans.
Sen 9.30 på morgonen var det full fart med att hålla kollen på honom, han han sov max 5 minuter innan det var dags för nästa promenad!!!
Började lite med inkallning i koppel och i rastgården, han fick leta godis (mat), tränade på att gå fot ute men blev han trött?
NÄ! Glöm det!
1½ timme ute, han fick springa av sig i rastgården + träningen...
I rastgården sprang han runt som en tok växlat med lufsande och nosande, men han hoppade upp på ryggen på mig 2 gånger.
Första gången vände jag mig om och visade med hela kroppen att det där var inte tillåtet.
"Aha, leka, säger hans blick och kropp, lägger sig i lekställning och skäller.
"Kom igen då!"
Vänder ryggen till han och går för att visa att du bestämmer INTE när vi ska leka.
Lugnt en stund sen kommer han farande och upp på ryggen igen, denna gången känner jag hans flåsande i nacken.
Fick en väldigt otrevlig känsla i kroppen, en för mig i stort sett okänd hund, en 50-kiloskoloss på min rygg!
Men jag stålsätter mig och står kvar och han går ner och lufsar iväg.

Kommer in, torkar av honom då det regnade, men tassarna får jag inte röra än och det är lite otäckt när jag står böjd över honom, detta var nåt nytt.
Sen börjar det igen, hittade på alla hyss han kunde komma på, knycker allt som ligger i hans nivå och han kommer åt och när han reser på sig blir han lång!!!

"Har han AD/HD den jycken???"
Det var min första tanke när vi kom in.
Det var ett springande och passande, fler smällar i svansroten då han reagerade på det och inte min röst om han inte såg mig, satte mig till ro för att kolla på nätet och läsa i forum, chatta på MSN men dom stunderna varade knappt mer än 2-3 minuter innan han var borta igen och jag hörde ett prasslande, skrapande eller ivrigt sniffande.
Upp igen, knuffade bort honom med hela kroppen, gjorde mig lika stor som Hulken i hans ögon...
Lugnt 2-3 minuter, sen samma visa.
Jetlag var inte hemma så jag fick ta alltihop själv.
Sen kom jag på, jourhemmet hade ju tagit på honom koppel inne när han blev för jävlig och det hade tydligen gjort susen.
På med halsband och ett annat koppel jag hade liggande som var i normal-längd, det jag har ute är extralångt.
Det tog 2 minuter och en del Cesar-ryck så var det som att slå en klubba i skallen på honom, han stenslocknade!
ÄNTLIGEN!!!
Då var klockan 21 och jag var grinfärdig av utmattning, var flera gånger på väg att ringa Hundrondellen och be honom hämta honom på stört.
Sen begränsade vi hans ytrymme, soffan och sängen var INTE tillåtna längre, skärpte gränserna ännu mer och först var han förvirrad, "jag fick ju förut" men sen la han sig lugnt.
Några få "återfall" blev det, men inte ens i närheten av dagens upplevelser.
Sen slocknade jag som en klubbad gnu i soffan och Jetlag fick ta natten då han är nattmänniska ;)
Och han sov lugnt, även när vi gick in i sovrummet och jag visade hans plats, en madrass med en filt på som jag hade till Mimmi.
Efter några nej till sängen från både mig & Jetlag fattade han galoppen och la sig.
Och jag tror inte han kom upp i sängen när vi somnat heller, jag vaknade inte av det i alla fall.
Jetlag låg och läste en stund och Kung Otto fick ett ryck och skulle busa och Nuzzy LÅG KVAR!!!
Helt otroligt med tanke på hur han varit under dagen.